Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt eget. Något namn gåvo de det icke, men
emedan den lilla flickan blivit funnen under en
ask, kallade de henne alla för Askflickan. Ringen
och täcket bevarade de noga i den förhoppning,
att dessa en dag kunde bliva av nytta för att
upptäcka hittebarnets börd.
Emellertid växte Askflickan upp till en ung
tärna, som för varje dag blev allt skönare och
skönare. Men hon var icke blott vacker, utan
även så läraktig och god, att nunnorna hade en
riklig belöning för den goda gärning de utövat.
Det var därför ej att undra på, att hon blev
allas älskling, ty för alla hade hon ett vänligt
ord och alla sökte hon att hjälpa.
Bredvid klostret reste sig en mäktig
riddarborg, som ägdes av en ung greve Burun av
Dalen, vilken i hela trakten åtnjöt ett stort
anseende för sin höga börd och sina ridderliga
färdigheter. På sina jakter i skogen träffade han
ibland på Askflickan och inlät sig då i samtal
med henne. Därunder erhöll han så kloka och
förståndiga svar, att han snart kände ett behov
av att dagligen få råka henne, och den stackars
Askflickan, som redan från första stunden blivit
intagen av den unge grevens ridderliga väsen,
märkte snart, att hon icke kunde leva utan
honom. Varje dag, då greven kom ridande till
det gamla askträdet, där de stämde möte, stod
hon där redan före honom. En dag sade han
till henne:
— Min goda flicka, du ser, huru svårt jag
har att vara borta ifrån dig och huru gärna jag
skyndar hit för att få träffa dig. De stunder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
