Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - II. Vad skulle Dick Gaines säga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ha blivit så upprörd av överstens tal om falska pass,
anser jag det vara min plikt att lindra era farhågor
och låta er veta att ni inte riskerar att komma i
några svårigheter genom att eskortera er gamle
kamrats hustru till hennes hem i Vilna.
Vid dessa hennes ord var det som om en tyngd
hade fallit från mitt hjärta. Men på samma gång
kände jag mig skamsen. Jag hade vågat tvivla på
denna oskyldiga lilla kvinna! Dijk Gaines var en
av mina bästa vänner från krigsskolan.. Fastän jag
inte hört av honom på de senaste åren hade jag reda
på att han var anställd vid ett petroleumföretag i
Baku. Då var det ju helt naturligt att han nu befann
sig i Ryssland. Kanske märktes spår av mina
självförebråelser i mina ögon, ty den unga damen sade i
spetsig ton men med leende ögon:
— Vad tog ni mig för, en äventyrerska, en —- en
nihilist? Bekänn nu bara allt ni inbillat er om Dick
Gaines’ hustru.
— Det tror jag mig bäst kunna uttrycka genom
att försäkra, att jag anser Dick Gaines vara den
lyckligaste mannen på jorden, svarade jag säkert och
ogenerat.
Nu skulle det bli mig en lätt sak att för min
hustru förklara, hur jag hjälpt Dick Gaines’ hustru ur
en så allvarlig situation.
Därpå räckte hon mig en näpen liten portmonnä
och sade:
— Var snäll och köp mig en biljett till Petersburg.
— Ni stannar ju i Vilna! stammade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
