Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lorade skepp och allt, samt måste kasta sig öfver bord och kunde endast med
möda komma i land.
Vi hafva redan anmärkt, att skilnaden mellan köpman och viking
stundom var ringa; samme man uppträdde ena dagen som fredlig handelsman
och den andra som häijande fiende. Flerstädes omtalas, att då köpmännen
kommo till ett främmande land, öfverenskommo de med invånarne om frid
under en viss tid for idkande af handeln; efter denna tids forlopp betraktade
man hvarandra som fiender. Så förtäljer Snorre i Olaf den heliges saga om
några norrmän, som seglat till Bjarmaland med allahanda varor för att handla,
huru de lade till vid köpstaden och köpstämman börjades; alla som hade
något gods fingo fullt upp med gods igen. »När köpstämman var ändad,
höllo de ut efter ån Vina (Dvina), och friden med landets folk var då
uppsagd.» De gingo ock sedan i land för att plundra ett heligt ställe, der mycket
skatter förvarades, hvarvid det bör tilläggas, att den ene af dessa norrmän
företagit färden på uppdrag af konung Olaf, och att han var »i bolag med
konungen; hvardera skulle hafva hälften».
En liknande fård omtalas i en annan saga. Den berömde isländingen
Egil Skallagrimsson och hans broder foro sommarn 925 till länderna öster
om Östersjön och härjade. »De fingo der mycket gods och höllo många
strider. De seglade till Kurland och gjorde der med invånarne en half månads
frid och hade derunder en köpstämma; men när den var slutad, började de
att härja.»
Köpmännen uppsökte naturligtvis då som nu sådana ställen der mycket
folk var samladt, såsom vid tingsplatser och offerställen. På de ställen, der
större folksamlingar af sådan orsak årligen återkommo på bestämda tider,
uppstodo marknader; och många af de marknader som ännu i dag hållas
röja genom sitt namn eller på annat sätt, att de leda sitt ursprung ända från
hednatiden. Det märkligaste exemplet härpå är Upsala disting. Redan på
1200-talet skrifver Snorre härom: »I Svitiod vär det under hednatiden gammal
sed, att hufvudbloten skulle hållas i Upsala i göje \ och skulle man då blota
till frid och seger åt sin konung. Dit skulle man söka från allt Sveavälde;
der skulle samtidigt vara alla svears ting samt marknad och köpstämma, som
stod en vecka. Men när kristendomen infördes i Svitiod, höll man der lika
väl lagting och marknad. Då kristendomen blifvit allmän i landet och
konun-garne ej längre plägade sitta i Upsala, flyttades marknaden till kyndelsmässan;
så har den sedan alltid hållits, men den varar nu icke längre än tre dagar.
Der äro svearnes ting och man söker dit från hela landet.» Kyndelsmässan
eller Maria kyrkogång infaller den 2 februari, och ännu böljas distings marknad
hvaije år någon af de första dagarna af nämda månad; namnet har troget
bevarat minnet af våra hedniska förfäders stora offerfest, disartinget eller
disarblotet (se s. 247).
En marknad i Bohuslän under 900-talet skildras i en af sagorna. Hvar 1
1 Göje var fordom månaden mellan den 20 februari och den 20 mars; ännu bär februari
månad i den svenska almanackan namnet göjemånad.
Sveriget hiitoria. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
