Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / I. Bandet / 13 (1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRSTA NATTEN.

Berättelsen om Köpmannen och Anden.

Det har blifvit mig berättadt, lycksalige konung, — sade Sherasád,
— att fordom lefde en köpman, som egde stora rikedomar och dref en
vidsträckt handel med kringliggande länder. En dag satt han upp på sin
häst och reste till ett i grannskapet beläget land for att indrifva fordringar
der; eftersom värmen blef honom besvärlig, satte han sig ned under ett
träd i en trädgård och stack ned sin hand i fickan på sin sadel och
förtärde en bit bröd samt en dadel, som han upptagit derur. Sedan han
förtärt dadeln, kastade han bort kärnan, och i ögonblicket stod der för
honom en ande af ofantlig kroppsstorlek, som höll ett blottadt svärd i
handen, nalkades honom och sade: Statt upp, på det jag må döda dig,
såsom du har dödat min son! Köpmannen frågade: Huru har jag kunnat
döda din son? Han svarade: När du hade uppätit dadeln och kastade
bort kärnan, träffade denna min son på bröstet, och eftersom ödet hade
afkunnat sin dom öfver honom, dog han i ögonblicket.

När köpmannen hörde desa ord, utropade han: Sannerligen, Gudi
tillhöra vi, och till honom måste vi sannerligen återvända! Det finnes ingen
kraft eller magt annat än hos Gud, den aldrahögste, den störste! Om jag
dödat din son, så har jag icke gjort det med afsigt, utan det har skett
mig ovetande; och jag sätter min lit till dig, att du skall förlåta mig.
Anden svarade: att du dör, är oundvikligt, eftersom du dödat min son, —
och med dessa ord grep han honom och kastade honom till jorden samt
höjde sin arm för att hugga till med svärdet. Köpmannen började
bitterligen gråta och sade till anden: Jag hemställer min sak till Gud, ty
ingen kan undvika hvad han beslutit; han fortsatte vidare sin klagan och
upprepade följande verser:

Tiden består af tvänne dagar, den ena klar, den andra töcknig; lifvet består af två
                hälfter, den ena trygg, den andra hotande med faror.
Sig till den, som hånar oss i olyckan: Månne lyckan visar sig ogunstig mot någon
                annan än den, som höjer sig öfver hopen?
Ser du icke, huru lik flyta på hafvets yta, medan den dyrbara perlan stadnar qvar
                i dess fjermaste djup?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>