Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
streck på t’na — så långa, långa...» Hon brast ut i ett
klanglöst, sorgligt skratt.
»Jag uthärdar icke detta längre!» mumlade Henrik
nästan tonlöst. Han hade sjunkit alldeles ihop, med
huvudet ned mot armen.
»Varför spänner Lina ut klädstrecken mellan
popp-larna?» började hon igen mycket hastigt ooh blev
plötsligt mera orolig än någonsin förut. »Se, hur tätt!... Som
en väv — som en väv... Jag kan inte bryta mig
igenom! ...»
»Mera is!» Elof talade lågt, hastigt, mycket energiskt.
»För Guds skull, Henrik!... Giv inte efter ... Låt henne
inte kasta av sig. Mary — hjälp oss...»
»Dör hon?» frågade Mary alldeles högt. Hon såg upp
på sin man, som icke flyttade blicken från Malin. Han
tycktes icke ha hört henne — gjorde blott en svag,
tvetydig rörelse med huvudet.
»Henrik!» mumlade Malin matt — klagande, nästan
ohörbart.
Hon tog efter hans hand, och långsamt — de sågo
allesammans andlösa in i hennes ansikte — slöt hon ögonen.
»Hon kände mig!» mumlade Henrik dödsblek,
triumferande — hans ögon flammade till. Därpå blev det länge
— mycket länge alldeles tyst i rummet.
»Febern faller...» Elofs stämma skälvde plötsligt.
»Giv mig det stora ejderdunstäcket där... Och filten...»
Han lade den varsamt över henne.
Ingen tordes fråga. Henrik hade lutat sitt huvud så
djupt ned mot Malins huvudkudde, att man icke kunde se
hans ansikte. De sutto allesammans orörliga — ingen av
dem kunde någonsin sedan säga, hur länge.
»I detta ögonblick» — Elof talade långsamt, och hans
röst var så osäker, att Mary förskräckt, genomisad av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
