Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äntligen — efter mycket prat hit och dit, mycket
planerande, korresponderande och räknande med pengar,
sedan det många gånger varit definitivt bestämt och lika
många gånger på vippen att inte bli utav — reste Malin
Skytte verkligen en vacker oktoberdag till Paris. Hon
skulle bo i Rue de Vaugirard nära
Luxembourgträdgår-den hos en gammal rysk-tysk fröken från
Östersjöprovinserna, som pappa känt förr i världen — förnäm och
ruinerad. Följd av pappa och mamma, Nils och Charlotte,
for hon till stationen i den urgamla suffletten med hålet
i överlädret, vilken för sin skröplighets skull aldrig utom
vi’d de högtidligaste tillfällen drogs fram ur vagnsportens
mörker. Hon fick genast övervikt på kofferten, som
mamma, trots pappas och alla beresta bekantas
varningar, proppat full med linne; grät, när tåget gick, så att
hjärtat kunde brista, och var på samma gång så glad att
hon kunnat flyga, under det hon högtidligt lovade att
skriva brevkort både från Hamburg och Köln och
»riktigt brev» det första hon kom fram till Paris.
Hennes far var ledsen över, att han icke haft råd att
följa sin lilla flicka på resan, men Malin försäkrade
sturskt, att hon nog skulle »reda sig» — vem kunde väl
göra henne något ont? Och hon fick rätt — hon redde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
