Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cote — såg honom plötsligt för sig som hon sett honom
i går afton, då hon för Elof Hellwers skull, av ömtålig
blyghet, av fruktan för uppseende och skvaller, icke
vågat närma sig honom. Hon såg hans ansikte, hans mörka
ögon — frågande, fixerande, spotska och ömma. Å, min
Qud, så ömma!... Om han då blott velat säga henne
farväl!...
Hon var nära att brista i gråt, likväl höll hon sig ännu
tappert. Men ögonen voro så heta — hon slog
eau-de-cologne på näsduken och andades på den för att svalka
dem. Så kom hon plötsligt att tänka på dagen i förrgår
— middagen — tablåerna — sin fina spetsnäsduk... Qud
vet, om han hade den ännu? ... En oredig tanke på
näsdukens värde — om mamma skulle fråga efter den, vad
hon skulle svara ... Seså! Det var gonggongen ...
Hon rätade ovillkorligt på sig; kastade alldeles
mekaniskt en blick i spegeln, såg som i en dröm, att hon
var ovanligt röd på kinderna och hade starkare glans i
ögonen än vanligt. Och så upprörd hon än var, gav hon
akt på, att det klädde henne.
»Det är blåsten på vägen», sade hon halvhögt,
nästan omedvetet till sig själv.
Dörren öppnades och Mary kom in i mörkgrön
sammetsklänning med halvärmar och massor av silkesspetsar
omkring armbågarna. Hon såg sig likgiltigt till freds i
Malins spegel och bad henne brådskande knäppa igen ett
par armband kring högra handloven: »Du vet, jag är
rent oduglig i min vänstra hand...»
Hon mönstrade kusinen och sade tanklöst förvånad:
»Vad du ser echaufferad ut!»
»Det är väl blåsten», svarade Malin, böjd över
armbanden. »Äro vi nu färdiga? ...»
Nere i trappan sade Mary helt plötsligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
