Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går in i ditt kabinett så länge, min vän — du tillåter nog?
Jag är så förfärligt trött och befinner mig icke riktigt väl.»
Edmée gick med ett småleende och en smekning till
väninnan. Madame Junot blef sittande i salongen. Hon
ville då åtminstone »vänta ut honom».
Hon behöfde icke vänta länge; strax därpå kom han
in tillsammans med Junot. 1 det han trädde in, såg han
sig ifrigt, liksom sökande, om i rummet. Junot, som märkte
hans rörelse, frågade, medan gästen hälsade på värdinnan:
»Hvar har du gjort af Mademoiselle de La Feuillade,
min vän? General Bonaparte önskade tala med henne.»
»Så skall jag strax kalla på henne. Hon bad nyss om
lof att gå in i mitt kabinett och hvila sig en smula. Hon
är icke riktigt rask sedan balen, den söta Edmée.» Hon gick
mot kabinettsdörren, Bonaparte -sprang upp.
»Nej, nej, Madame — stör henne då inte! Låt mig
gå in — jag har blott ett par ord att säga henne. Ni
tillåter väl?»
Raskt, utan att höra på vidare invändningar, gick han
in i kabinettet och drog — liksom af tanklöshet — dörren
igen efter sig. Junot och hans hustru sågo på hvarandra.
»Du skall inte taga det så noga med Bonaparte,» sade
Junot lågt, litet förlägen. »Nu har han lust att tala med
Mademoiselle de La Feuillade — Herregud! Och i falt ha
vi andra manér än dem ni lär i din mors salong. Du skall
för resten icke säga något om detta, Laurette» — tilläde
han litet efter — »han skulle icke tycka om det.»
»Gud vet, hvad han ämnar säga henne!» undrade
Madame Junot litet ironiskt.
»Ja, Gud vet!» svarade Junot oskyldigt, med ögonen
mot taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
