Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fåfänga, yppighetsbegär, skvalleraktighet och att genom sin
penninggirighet narra mannen till mångskrifveri.
Detta senare hade i hvarje fall äfven en annan orsak.
Hammarsköld behöfde förtjäna, ty hans affärer voro vid denna
tid ytterst intrasslade, och hade icke Livijn ingripit med sin
rådighet, och Rääf och brodern Åke bistått med penningar,
hade Hammarsköld 1818 ej kunnat räddas ur procentares klor
och en oundviklig ruin.
På Törneblads uppmaning försökte Hammarsköld äfven
förmå Livijn att skrifva mot Grevesmöhlen.1 Han gjorde det
dock icke, utan nöjde sig med att på annat sätt understödja
vännen i striden; men det finnes fragmenter, som utvisa, att
Livijn var på väg att ingripa. Han påbörjade en roman, hvars
olika kapitel skulle haft namn efter titlarna på Grevesmöhlens
smädeskrifter. Det första kapitlet, som i det närmaste är
slut-fördt, kallades för Förlikningen. 1 ungefär samma
riddare-romanstil, i hvilken General Glödhatt är skrifven, berättas där,
huru riddaren Guntram, alias Grevesmöhlen, hvilken för
åtskilliga år sedan uppgjordt kontrakt med Satan, af denne
af-hämtas, men spetsfundigt lyckas slingra sig ifrån att följa med
och i stället får kontraktet förlängdt. Det enda, som han
möjligen icke lyckas rädda, är — peruken. Idéen var ypperlig
för sitt ändamål och kvickt och fantastiskt utförd.
Ett annat projekt af samma art var en fars Judarne,
hvilken belyser Grevesmöhlens uppträdande såsom försvarare
af de judiska affärsmännen. Den är synnerligen närgången
mot Grevesmöhlen, men handlingen är, att döma efter planen,3
alltför invecklad.
Om således Livijn vid denna tid såg ned på
Hammarsköld, slöt han sig däremot så mycket närmare till Askelöf.
Denne var under hela hans återstående lif den förtrognaste af
hans vänner. Känt hvarandra hade de sedan Polyfemtiden,
men det var i Tyskland, som de kommit hvarandra närmare.
Askelöfs litterära intressen började liksom Livijns att träda i
skuggan för hans politiska. De båda herrarna tyckas dessutom
hafva haft en viss gemensamhet i smak och vanor. Båda voro
1 ”Spänn ett par oxar eller andra ök för den tröge Livijn och kör äfven
honom på det sättet att skrifva”. Törneblad till Hammarsköld (H. IV. 219,
jmfr ibid. 215 och 223).
* Mortensen, Livijns dramatik, s. 283.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
