Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hatar ingen så mycket som sina barn. Men du vet, att
det är mig ett särdeles nöje att lefva i något buller och således
är det ej underligt, om jag ännu fördrager det. En gång höll
jag på att resa hemifrån. Men huru min syster Carolina
fördrar det, kan jag ej begripa.”
Fredrika gifte sig några år senare med färgaren Johan
Gustaf Westman i Eksjö. Juliana däremot gick snart
underliga öden till mötes, och här och där i brefven till
Hammarsköld finner man spår af hennes äfventyrliga
existens. Det var en vacker brunögd flicka, ”munter, kvick
och hygglig” med eldigt temperament och liflig fantasi. Livijn
nämner ofta, huru lik hon var honom själf. Det lyckades
icke att hålla henne borta från Stockholm; en dag i oktober
1805 fick Livijn underrättelse, att modern höll på att förlora
sin egendom — hon hade underlåtit att söka inskrifning och
skaffa sig fastebref på ett köpt rusthåll (H. I, 130) — och att
Juliana sedan tre veckor befann sig i Stockholm. Han fann
henne senare på eftermiddagen i ett fullkomligt hjälplöst
tillstånd. Hon hade fått anställning hos en nipphandlerska, som
hon själf fann vara en kopplerska. Hon hade lyckats att rädda
sig, men insjuknade. Livijn lånade henne sexton riksdaler och
skickade henne tillbaka till Östergötland, men några dagar
senare uttalade han sina tvifvel, om hon öfver hufvud taget
rest. ”Är hon här, så är saken kostlig nog. Brodern skrifver
tragedier, systern förverkligar dem. Det är likväl ej mycket
komiskt eller a la Française.”
Hammarsköld var mäkta intresserad af denna roman och
förklarade, att han icke kunde föreställa sig systern annat än
som aktris. Som ”en ny M:lle Clairon, som i Sverige skulle
föra skådespelskonsten till större höjd, och således du och hon
gemensamt, fast på olika håll, i mitt fosterland grundlägga en
bättre teater. Dock är jag visst icke den, som råder dig att
engagera henne som skådespelerska.” Livijn svarade därpå,
att systern nu vore i hemmet och ”således lärer just ej någon
Livijn komma att lysa i teaterns annaler”.
Juliana återvände emellertid. I slutet af år 1809 bodde
hon hos Hammarsköld och hans fru, hvilka på allt sätt togo
sig af henne. Äfven brodern skickade henne ständigt små
presenter och penningbelopp. Men hon var icke pålitlig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
