- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 2 /
370

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•370

föreslagit förbättringar af flere delar af de tre nyssnämnda lagarna,,
och de, hvilka angå regeringsformen, skall Ers Kungl. Höghet
finna antecknade vid sidan af de paragrafer, till hvilka de höra,
i ett af de tryckta exemplar, jag har äran tillsända E. K. H.

Trots de fel, som redan äro afhjelpta och dem, som
hädanefter skola blifva det, anser jag likväl, att maft ej kan
upptäcka ett enda, som kan hota statens bestånd. Jag vet, att
man under enskilda samtal och i tidningarna tappert klandrar
några punkter i våra grundlagar. Jag vet äfven, att det
finnes enfaldigt folk, som förskräckes deröfver, och starka viljor,
som förargas deröfver, och som slutligen fara ut emot just
de lagar, som tillåta, att man tadlar dem. Jag tror, att
intetdera är nödvändigt. Det är de undertryckta meningarna, som
man måste frukta, och de hemliga anslagen, man måste hata.
Klandret kan visserligen vara mycket obehagligt och stötande.
Gud förbjude, att jag skulle försvara det ovärdiga missbruk,
man ofta gör deraf, men å andra sidan sprider det ljus i
saken, i det det framkallar tankeutbyte, hvarförutan man aldrig
blir i stånd att rätta begångna fel; och till och med då klandret
har orätt i sitt käbbel, medför friheten att få uttala det dock
den ovärderliga nyttan att det tillfredsställer och till och med
lugnar dem, som gifva luft åt sin vrede. De tro sig starka,
då de skrika starkt, och dock är det just då, de äro som
svagast, emedan mar då lär känna deras planer. — »Men de skola
»draga andra med sig, som slutligen skola bilda ett hemligt
»förbund för att omstörta staten, och är ej skulden till detta,
»först och främst grundlagarue ?» — Nej, så svag är ej
enligt dessa lagar den verkställande maktens organisation,,
och om man noga ger akt derpå, kunna icke ens scener
af folkyra åberopas såsom bevis för en dylik frånvaro af
lagbunden myndighet. — »Men om en regering enligt lagen,
»men ej i verkligheten är stark, huru skall man då i den
»allmänna opinionen kunna gifva henne denna styrka, hvilken
»hon, endast om om man tror att den finnes, kan undgå att
»behöfva utöfva?» — Skulle det icke kunna ske
hufvudsakligen genom dessa båda medel: att upprätthålla den strängaste-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/ii/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free