Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•257
min ytterliga förvåning Bernadotte, och derefter frågade han
mig, i det han gjorde ett uppehåll och med ett elakt
småleende, hvad jag tänkte derom. Jag svarade honom, att jag ej
kunde förutsäga något derom, ty de nuvarande tiderna voro så
egendomliga att nästan alla gissningar visade sig falska; att
jag var fullkomligt öfvertygad om, att före denna tidpunkt
intet af de förslag, hvarom han nyss talat, kunnat lyckas, men
sedan vi förlorat Finland och efter den olyckliga freden i
Fredrikshamn, skulle det kunna hända, att vi ej kunde finna vår
räddning i något anuat än de tre rikenas förening och en
fullkomlig uppoffring af de mest inrotade och i många hänseenden
mest aktningsvärda åsigter. Kejsaren, som tydligen icke
väntade sig denna vändning i samtalet, blef något förvirrad och
upprepade några af de fraser, af hvilka han betjenar sig för att
öfv«rskyla sitt uppförande mot oss. Han framhöll att herr
Suchtelen hade de mest bestämda order att ej blanda sig i
våra iure angelägenheter, hvarpå jag svarade att enligt allt
som kommit till min kännedom följde generalen fullkomligt
sina order. Derefter återkom H. M. ännu en gång till det
första föremålet för hans samtal, i det han sade mig, att med
afseende på de två pretendenter, som han nyss nämnt, syntes
honom valet ej tvifvelaktigt. Han var tydligen böjd för konungen
af Danmark af skäl, som säkerligen hans politik och hans
kabinett ej kunde diktera för honom, men som voro grundade på
hans stora aktning för den svenska nationen och kanske äfven
på en känsla af den värdighet, som tillhör den högsta makten.
Han bad mig äfven att jag icke skulle göra bruk af hvad han
sagt mig, ty han hade velat tala med mig liksom med en gammal
vän och ej med en diplomat. Då jag bortgick från detta samtal,
tog mig grefve Romanzoff, som denna dag var ganska orolig,
afsides, såsom jag förmodar för att få veta hvad kejsaren sagt mig,
något hvari han alls icke lyckades. Det var då, som han
anförtrodde mig, att det var Bernadotte, som han ej förut velat nämna.
Min åsigt var den, att ständernas val aldrig kunde falla på
denna general, men han påstod motsatsen, sägande att hau
Schinkel: Bihang, II. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
