- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 2 /
93

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

en öfvergång för en fiende kunde så nära våren hafva farliga
följder i vårt land, som jag ej ansåg förlorat äfven oin
Stockholm vore borttagit-, men ganska farligt för för en fiende,
sedan isarne vore bortgångne. Amiral Hood beklagde våra
krafter blifvit så medtagna redan, at han frugtade dem
otillräcklige, beklagade och (detta värkligen med synbar sanning) at
hans sjukdom medtog dess krafter så at han ej kunde vidare
fortsätta, refererade till sitt förra, tog afsked, men bad oss
taga någon frukost i yttre rummet. Här anlände i det samma
Amiral Berthier, som med mycken artighet och dehltagande med
mera detailler stadnade vid ofvannämde resultater, och tycktes
hans vistande i sundet förledna året hafva skaffat honom
rigtiga underrättelser om landet, styrelsen i dåvarande skick m. m.
På den bestämda frågan om i händelse af Engelske köpmäns
skeps ankomst från England de skulle tillåtas at inlöpa i
Svenska hamnar, var Berthiers svar: »Detta kan jag ej säga
Er vist; det kommer an på omständigheter.» Amiral Berthier
sade sig genast afgå till sundet och ansåg från den sidan med
mig ingen fara vara.

Vid afskedstagande från Amiral Hood utom ömsesidiga
korta upprepande af förutsagda, frågades om Herr Generalen
kunde af mig lämnas hopp at få se Amiralen i land,
hvarmed Amiralen betygade sin önskan instämma, äfvensom dess
håg af personlig bekantskap, då han redan sedt dess son i
Edinburg; men at dess hälsas tillstånd, sjukligt allt sedan dess
hitkoiust, syntes vilja blifva ett mägtigt hinder.

Och härmed får jag äran, så vidt mitt minne ej bedrar
mig, öfverlemna innehållet af det samtal, jag på Herr Generalens
befallning hafvit; det skulle dock kunna hända, at någon
mindre omständighet undfallit, äfvensom at ej phraserne alla fallit
i samma ordning helst under det längre samtal med Amiral
Berthier, men ganska viss är jag at meningen är oförändrad
och ingen betydlig omständighet uteglömd; om ej at af
Berthier unionen med Norge sattes i fråga, hvilken jag dock ansåg
omöjelig i nuvarande belägenhet. I öfrigt torde Herr General

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/ii/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free