- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 2 /
9

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

delser; men han försäkrade till min synnerliga förvåning, att
kriget ej hade kostat honom något, och att med undantag af
solden och de vanliga utgifterna för [truppernas] underhåll
alla utgifter hade betäckts af subsidierna. Hans Majestät tog
uppenbarligen ej förlusten af folk med i räkningen. Derpå
steg Hans Majestät upp, och då han såg, att jag kastade
ögonen på de fanor, som betäckte väggarne i hans rum, visade han
mig flere sådana, af hvilka några, med liknande deviser, voro
bestämda för de regementen, som utmärkt sig under kriget.
Han sade derpå: »Det är sant; jag lyckönskar er: påfven är
vald.» Han hade glömt att jag var protestant. Jag svarade,
att jag visste det, och han sade derpå: »Ni vet då ock, att
det hvarken är det österrikiska eller spanska partiet, som segrat
vid detta val? Emedan ingen ville vika för den andra, hafva
de förenat sig om att välja en påfve, som ej var af något
parti. Jag är glad deröfver; hädanefter måste ställningen
blifva klar i Italien, och ehuru jag ej tycker om våra dagars
Fransmän, är jag fullt så missbelåten med Österrikarne.» Jag
svarade, att Hans Majestät nog hade skäl att beklaga sig.
»Ack», sade han, »man för ej rent spel med mig, och den der
Thugut är en afskyvärd menniska. Känner ni honom
personligen?» Jag sade, att jag ofta sett honom, men att hans
utseende alltid förefallit mig så motbjudande, att jag undvikit
att komma i beröring med honom, och att han syntes mig
likna eu nötknäppare. Kejsaren sade, att det var en
förskräcklig kniptång ’). Sedan Hans Majestät fortsatt att tala om
åtskilliga ämnen med mycken glädtighet., ursäktade han sig för
att han behandlade mig så förtroligt och lemnade etiketten å
sido. Jag betygade honom all möjlig tacksamhet för hans
godhet, som var mig desto dyrbarare, som tillfällena att
uppvakta honom blifva allt mer och mer sällsynta. »Hvad vill ni,
jag skall göra?» sade han. »Man säger, att jag är en
förskräcklig, en outhärdlig menniska. Jag vill ej skrämma någon. Jag
insveper mig i min mantel och förborgar mig. I dag mötte

1) itque e’etait une terrible mächoire.n

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/ii/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free