Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
stack fram från dess bog. Åndock ger sig ej det nobla
skeppet, utan det sjunker med flygande flaggor, i sista ögonblicket
skjutande sina kanoner mot den öfvermäktiga fienden. Några
af besättningen drunknade, andre räddade sig genom simning.
Nn kom turen till Congress, sparad till sist, derföre att
Merrimacs kapten hade en bror der ombord. Striden blef
häftig; men sedan en stor del af det nya offrets besättning
blifvit massakrerad oeh skeppet fattat eld, hissades den hvita
flaggan. Scenerna der ombord måtte varit rysliga och modet
stort. Ett kompani af mitt regemente var ombord, hvaraf
16 man dödades. Jag hörde af en bland vårt manskap
(trovärdig), huru en granat dödade alla omkring två kanoner,
utom en, som dock mist sin arm. Denne laddade dock
kanonen med den andra och stod just färdig att fyra af, då en
kula tog hans hufvud, och den stympade krigaren föll.
Sålunda hade Merrimac på kort tid förstört tvenne
fregatter och dessutom skjutit en kanonbåt i sänk. Endast
obetydlig hjelp hade den haft af några egna kanonbåtar, samt
af skansarna på SewalPs Point. Dödsarbetet hade väl
fortsatts, om ej qvällen satt en gräns derför. Det var en
stjern-klar qväll, en natt som aldrig skall utplånas ur mitt minne.
Der borta låg det sköna fregattskeppet Congress och brände
på vågen med hopar af stympade, säkert ej alla döda
menniskor ombord. Mot skyn aftecknade sig flammande master
och rår, och allt eftersom den hungriga glöden förtärde
skeppet, afbrunno de ännu laddade kanonerna, och en och annan
tjutande kula flög bort öfver vattnet. Det var eget att höra
dessa skott, ej lossade af mensklig hand, dundra i nattens
tystnad, besvarade af rullande echon. Hvilken kontrast att
betrakta det flammande skeppet och den af menniskor
anstiftade förstörelsen å ena sidan och å den andra den rena
himlen med sina klara, fridheisande stjernor, hvälfvande sig
deröfver! Underliga känslor väcktes i mitt sinne. Emellertid
hade elden nått krutmagasinet och med ett förfärligt dunder
och ett sken, som upplyste hela nejden flög fartyget med allt
som fanns ombord i luften. Så vardt allt tyst och stilla igen,
endast några bränder utaf master, rår och annat kommo stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
