- Project Runeberg -  Minnen /
200

(1890) [MARC] [MARC] Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet: Indien, dess befolkning, religioner m. m. — Landets fruktbarhet — Klimatet — Boningshusen — Punkah — Klädedrägt — Kalkutta — Dalhousie Square — Folklifvet på gatorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i bodarne, hotellkorridorerna eller hvarhelst de för tillfället
befinna sig vända ansigtena mot deras heliga stad Mekka,
vördnadsfullt knäböja och framsäga sina aftonböner.

Här på trottoaren tätt invid mig sitter en
penningmånglare eller vexlare; han har en låda fylld med mynt
af nästan hvarje slag och prägel, han köper och säljer
andra länders guld- och silfvermynt, som icke äro
gångbara i Kalkutta, utlånar penningar på juvelerararbeten och
andra värdesaker samt drifver en vanlig bankrörelse, ehuru
i mycket liten skala. Där kommer en vandrande
handelsman, där komma flere, snart kunna de räknas i hundratal;
de sälja käppar, parasoller, broderier, ur, juvelerararbeten och
småsaker af alla slag; de förfölja fotgängare eller springa
vid sidan af i full fart gående vagnar, sticka in sina varor
genom vagnsfönstren och bedja den åkande att köpa.

Gående öfver till den mera lugna och ostörda sidan
af parken finner jag en professionel brefskrifvare sittande
nedhukad på trottoaren, han är försedd med en bundt torra
palmblad, och en kund ur de lägsta klasserna af hinduer
står framför honom och uppger hvilka helsningar han önskar
sända till hustru och slägtingar på landet. Med ett hvasst
instrument af stål inristar yrkesbrefskrifvaren några
besynnerliga bengaliska bokstäfver på palmbladet och vecklar
ihop det till ett litet paket, hvarpå det skickas med någon
resande granne eller må hända med någon snabb budbärare
till den älskade i den enkla hyddan, som står någonstädes
ute på slätten bland risfälten.

Ett stycke längre bort sitter en infödd barberare
likaledes på trottoaren[1]. I stället för barberarstol har han en


[1] Hinduerna sitta aldrig som vi utan sitta på huk d. v. s. på främre
delen af foten, stödjande sig på hälarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:02:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free