Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stoppade i en påse, men Vår Herre stack ett såll i vår
hand i stället...
Hans röst blev allt gällare, han sprang av och an
i rummet, stönade smärtsamt, for ut mot sina barn och
hötte åt mormor med sin lilla torra knytnäve.
— Och du höll jämt med dem, du ditt mähä —
häx-käring där!
Hans klagan slog över i snyftande tjut, han sprang bort
till helgonbilderna i vrån och slog sig hårt för sitt magra,
insjunkna bröst.
— Herre, är jag syndigare än andra? Va... arför?
Hela hans kropp darrade, och de tårade ögonen
blixtrade förbittrat.
Mormor korsade sig stum, där hon satt borta i mörkret.
Så smög hon sig försiktigt fram till honom och försökte
tala honom till rätta.
— Varför ska du bli så där ifrån dig? Vår Herre vet
nog vad han gör. Liksom annat folk hade bättre barn än
vi? Det är detsamma överallt, far — osämja och gräl
och historier. Alla fäder och mödrar får avtvå sina synder
med tårar, inte bara du ...
Ibland lugnade honom dessa förmaningstal, han kastade
sig stum och uttröttad ner på sängen, och mormor och
jag smögo oss sakta upp i vår vindskammare.
Men en gång, då hon närmade sig honom med några
lugnande ord, vände han sig hastigt om och gav henne
ett våldsamt knytnävsslag i ansiktet. Mormor vacklade ett
steg baklänges, förde handen upp till munnen och sade
så i lugn, dämpad ton:
— Asch, dumbom ...
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
