Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kort därefter försvann verkligen mor. Hon reste att
hälsa på någonstädes.
Alldeles oväntat, som nerramlad från skyn, uppenbarade
sig morfar, satte sig på sängkanten och fingrade mig på
huvudet med sin iskalla hand.
— God dag, herrn ... Svara du, var inte ond inte! Nåå,
hur är det?
Jag kände stor lust att ge honom en spark, men det
gjorde ont att röra sig. Han föreföll mig ändå rödhårigare
än jag mindes honom; huvudet vaggade oroligt, de
klargröna ögonen letade efter något på väggen. Han drog upp
ur fickan en pepparkaksget, två trumpeter av socker, ett
äpple och en kvist blåa russin och lade alltsammans på
kudden framför min näsa.
— Titta där, vad jag har med mig åt dig.
Han lutade sig ner och kysste mig på pannan. Sedan
började han tala, allt under det han sakta strök mitt hår
med sin lilla hårda hand, som hade gula färgfläckar,
särskilt märkbara på de krokiga, klolika naglarna.
— Det blev nog litet för mycket du fick, gossen. Jag
vart häftig. Du bet och klöste mig, och jag blev också
rasande. Men det gör ju inte så mycket, om du fick lite
mer än du skulle ha — det räknas av nästa gång, förstår
du. Och så, ser du, att få smörj av släkten, det är ingen
skam, det är bara nyttigt. Annat folk ska man inte låta
komma sig för när, men ens egna, det gör ingenting. Du
kanske tror, att inte jag har fått stryk? Jo, jag, du Aljosja,
jag har blivit klådd värre än du ens skulle kunna drömma
om. Mot mig bar de sig åt, så att Vår Herre själv väl
skulle ha gråtit, om han kommit och fått se det. Och hur
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
