Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Wulff gick upp och ner i salen på
Björkeberga, med stora steg och dragen värja i handen.
Hans panna var bister och blicken sträng,
ögonbrynen rynkade till en svart tofs midt öfver näsan,
och trynet hotfullt förskrufvadt.
Så hade han gått ända sedan morgonen, och
det led redan fram på eftermiddagen. Då och då
stannade han framför herr Niels, som satt vid
spiseln, och gjorde honom en kort fråga eller gaf
honom en stram befallning. Han hade utnämnt
honom till sin höfvitsman och försände honom hit
och dit som en dräng. Själf gick han ej ur salen.
Innan Wiwalt blef fasttagen och kastad i
gårds-kistan, tordes han ej sticka ut näsan, och sedan
detta skett, var han för högfärdig att personligen
lägga hand vid några verkställande åtgärder. Han
förde kommandot, han var medelpunkten,
hvari-från allt utgick, och njöt den osynliga, oantastliga
maktens sötma. Väl och ve, lif och död lågo i
hans hand, först endast fångens, men så småningom
äfven husfolkets och slutligen hela gårdens. Han
ville, att alla skulle darra för honom. Och sedan
han sparkat tänderna ur käften på en af sina
vindt-hundar trodde han, att de gjorde det.
När herr Niels någon gång yttrade något, en
mening eller ett förslag, stannade herr Wulff med
händerna på ryggen, slängande värjan upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
