- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
365

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

enskildt uppdrag till Don Joseph att bevaka den
utsedde mördarens rätt till en viss belöning.

Wiwalt hade god tid att studera de tre
brefven och draga dessa slutsatser. Erik lyckades
ej stjäla någon vedskuta på Wollmarsön, och
färden måste fortsättas i espingen. Det gick lyckligt,
ty Erik visade sig känna vägarne inomskärs, och
som Wiwalt ej var utan penningar behöfde de ej
heller hungra och törsta. Men det gick långsamt.
Och när de slutligen från Dalarö styrt kurs öfver
till Ornö och Utö, där Erik påstod sig äga både
vänner och utvägar, kommo de ej längre. Ty det
befanns, att han under sitt divagerande i dessa
landsändar förliden sommar gjort sig så illa känd
för skört lefverne och irrläriga svärmerier, att de
knappt för penningar fingo köpa ett gudslån mat
i fiskarstugorna, och af prästen blefvo de körda
på porten. En segelbåt för att komma till sjös
stod inte ens att stjäla. Kronan hade med lock
och pock lagt beslag på alla sjödugliga farkoster
i hela skärgården, snäckor och lodjor för att ro
krigsfolk och hästar från Dalarö, Häringe och
Nynäs ut till örlogsflottan vid Elfsnabben, jakter
och skutor till provianttransporter; och för att
ej själfva bli uppsnappade och trugade till
handräckning, nödgades de draga upp espingen på land
och inreda den till härberge.

Länge nog gaf sig Wiwalt till tåls. Den
friska luften från hafvet, mättad med solsken och
sälta, lifvade hans krafter, och de nya
förhoppningarna hans mod. Han hade funnit
prober-stenen, som Salvius rådt honom att söka, han
hade ett pass till konungens gunst, mera värdt än
Fahrensbachs fullmakt, och stundtals drömde han
att utgången af hela fälttåget till Tyskland låg i
hans hand. Men det gällde åter att fäkta sig fram
utan att bli fast, ty Anders bref voro farliga pap-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free