Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Har jag väl schatullet i min hand, töfvar
jag alltfort i stan, min majekatt“, svarade Wiwalt.
"Gör ditt bästa, jag bidar i kapellet."
Malin skyndade hem. Wiwalt drog upp kappan
framför ansiktet, liksom till skydd mot regnet,
hvilket föll allt stridare, och vandrade i sällskap
med Erik tillbaka till Sanct Gertrud, där de stego
in och satte sig på en fattigbänk nere vid dörren
för att vänta.
Men Malin dröjde, och Wiwalt blef allt sämre
till mods.
"Kan du söka en bardskärare och förskaffa
mig en pålnisk peruk?" hviskade han till Erik
och stack några slantar i handen på honom.
Erik gick och återkom med peruken och ett
stort skägg, som Wiwalt gömde i tröjan.
Aftonbönen led mot slut, men Malin hördes
ej af.
“Kan du förskaffa mig en snäcka nere vid
bron till natten, där så skulle tarfvas?" hviskade
Wiwalt.
"En kommer inte ut", svarade Erik. "De
sluta bommarne, när klockan ringer sju, och hon
har allaredan ringt . . . Men en kan komma öfver
slysan, och Söderport står öppen mest hela natten
för krigsfolkets skull . , , Om en skulle stjäla en
esping vid skälbodarna nedan Moseberg?"
"Kan en så komma hädan åt Vaxholmen och
vidare åt ... åt Nyköping ?“
"I espingen?"
"Ja, hvar en inte bätter träffar an ..."
"Jag känner nog sjön åt Dalarö och än längre,
sen jag i fjor sommar något divagerade där i
fiskarstugorna, men fammingen jag tror en
kommer till rätta med espingen, om det blåser ..."
“Hm ... en måste!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
