Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Gack mans strax och hämta det, sa jag —
där han inte åtrår min ogunst!"
“Om jag förmår . . svarade Wiwalt. “Men
någon har spelt mig ett pockers puts — Herr
Lars Skyttes folk och profoss ha sökt mig i
härberget, och jag räds att huset är bevakadt."
Fahrensbach blef mäkta förskräckt. Han
befallde ej längre, han tiggde. Och Wiwalt fick,
hvad han önskade. Öfversten lofvade honom sitt
förord och sitt beskydd, erbjöd sig att gömma
honom i sitt logis, att förhjälpa honom på flykt,
om så tarfvades. Och Wiwalt gick hem till Noe
Ark för att hämta schatullet.
Det hade emellertid lidit långt fram på
eftermiddagen, himmelen var mulen, och det började
blåsa. När Wiwalt kom ned på torget, pekade
våghusklockan på sex, och tunga regndroppar satte
svarta fläckar på mäster Dominicus ver Wilts
bleknade målningar å den gamla förfallna
äreporten snedt emot Fru Gunhilds gränd. Han
svepte kappan om sig och styrde kosan uppåt
staden, öfver den öppna platsen, där svartbrödernas
kyrka fordom hade stått, och där man nu uppfört
en tillfällig barack för utdelning af proviant åt
genomtågande trupper, förbi Riddarhuset i hörnet
af Prestegränd, och upp till Sanct Gertruds kapell
vid Tyska brinken.
Erik syntes ej till.
Han vek således af* till höger in i
Kindhäste-gränd och såg redan på afstånd mäster Thomas
förgyllda ark svaja för biåsvädret, då någon
bakifrån grep honom i kappan och drog in honom i
en portgång.
Det var Erik.
"Härin, Lasse!" hviskade han.
"Hvad är det?"
“Profossen . . . justitzbetjänterna ..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
