- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
283

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wiwalt stirrade på honom och brast själf i
skratt. Han insåg, att hot båtade till intet, det
återstod att pröfva lämpor. Till den ändan slog
han sig ned på kanten af fållbänken i hörnet, där
Anders haft sitt läger på en tapp halm och en
gammal rya, antog en förtrolig ton och frågade:

"Hvar pocker kommer du ifrån, din böfvel?"

Då berättade Anders, att han under afvaktan
på skeppslägenhet i Köpenhamn hade kommit i
lag med något löst parti, druckit, dobblat och
slagit sig full, förlorat de penningar han fått af
Wiwalt i Roeskilde, och slutligen då han råkat i
querelle med en skottsk kapten, som brukat falska
tärningar, blifvit häktad. När han ett par dagar
senare sluppit lös, var tiden för afresan till Påland
försutten, de svenska officerarne voro redan borta,
och han blef själf förständigad att med det
snaraste lämna staden och landet. Han hade då ingen
annan utväg haft än att förskaffa sig öfver Sundet
och drifva uppåt Sverge, och under detta
diva-gerande hade han kommit till Hallaryd. Nu ärnade
han draga vidare åt Stockholm för att uppsöka
sin gamla confrater Erik Persson, som säkert
skulle hysa honom, tills öfverste Fahrensbach
komme dit, och han kunde ställa sig under dennes
beskydd.

"Under Obristens — du?"

"Ja, du sade själf i Lubeck, att han ville mycket
ge för att se mig igen", svarade Anders och
skrattade. "Jag tänker, han har lell sina skäl!"

"Menar du schatullet?"

"Schatullet. .. Ocket schatull?"

Wiwalt bet sig i läppen. Han hade försagt
sig. Anders visste ej, att han kände till stölden
af schatullet och anade sannolikt ej heller, att det
yar tomt. Om han hade det kvar.,. Den svarta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free