Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DMITRIJEV, med böjdt hufvud.
Ja, jag drömde så mycket den tiden, som aldrig
annat blef än drömmar. .. och aldrig blir annat heller.
NATALIJA, ser först på honom.
Det var min föresats att aldrig gifva mig tillkänna
dernere i kriget. Men när jag den aftonen trodde att ni
skulle dö .. . när jag tänkte på allt det härliga och
ungdomliga, som ni hade sagt mig, och huru högt ni lärt
mig älska mitt fosterland, som ni stridt och fallit för. . .
när en brännande hand höll min och ni bad mig, att en
enda gång få se mitt ansigte — jag mins det så väl —
då kunde jag inte neka . . . Men mitt namn fick ni
aldrig veta.
DMITRIJEV.
Jag kallade er Natalija. »Vatten, Natalija, vatten! mitt
hufvud bränner. Tack, ni är Guds moders älskling!»
NATALIJA.
Jag hoppas, att ni nu är fullt återstäld?
DMITRIJEV.
Fullkomligt ... Ni reste mycket hastigt, innan jag
blef frisk ... ni rent af försvann utan att ens säga mig
farväl.
NATALIJA, stiger oroligt upp.
Ja • • •
Paus. Det har lagt sig som en slöja öfver samtalet, och ingen har
något att säga.
SONJA, med någon ansträngning.
Kommer ni att bosätta er här i guvernementet?
NATALIJA.
Troligen inte. Jag reser visst snart.
DMITRIJEV, ser på sitt ur.
Nej, klockan är ett. (Stiger upp.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
