Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet. Baronens berättelse om Gibraltars belägring m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klippspets, hvilken låg ungefär tre alnar under vattenytan, och kantrat
när det sjönk. Från en hummergren hade det vid detta tillfälle rifvit lös
några humrar, som fallit i ett nedanför stående kräftträd. Alldenstund
detta hade tilldragit sig på våren, då humrarne ännu voro små, hade
dessa beblandat sig med kräftorna och en ny afvel uppkommit, som hade
något af hvarderas egenskaper. För kuriositetens skull skulle jag gerna
ha velat taga med mig ett exemplar, men dels var krabaten besvärlig
att föra med sig, dels ville min Pegasus icke stå stilla så länge som
behöfdes.
Jag var ungefär halfvägs och befann mig i en dal minst 500 famnar under hafsytan, då jag kände mig något besvärad af brist på frisk luft.
För öfrigt var mitt läge i många hänseenden allt annat än angenämt.
Allt emellanåt träffade jag på stora fiskar, hvilka, att döma af
deras vidt uppspärrade gap, tycktes ha ganska god lust att sluka mig
hel och hållen. Eftersom min stackars springare var stenblind, hade jag
blott min egen klokhet att tacka för att jag undgick desse svultne
herrars fiendtliga afsigter. Jag lät det derför gå undan allt hvad
tygen höllo och sökte blott så fort som möjligt komma på det torra.
Jag hade redan kommit i närheten af holländska kusten och hade
knapt 20 famnars vatten öfver mig, då jag fick se en mensklig figur,
som att döma af kläderna måste vara en qvinna, ligga utsträckt på sanden.
Det föreföll mig, som om hon ännu gifvit några lifstecken, och,
när jag kom närmare, såg jag också att hon rörde på den ena handen.
Jag grep fast i handen och förde den skendöda menniskan i land. Fastän
konsten att åter sätta lif i döda den tiden icke var så långt kommen, som
i våra dagar, då man på hvar krogdörr får se uppsmetad en papperslapp
med öfverskrift: Hjelp för drunknade! så lyckades det dock en apotekare
på platsen att återtända den halfqväfda fruns lilla lifsgnista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
