Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet. Baron Münchhausens hundar och hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salongen för att dricka té tillsammans med damerna, medan de andra
herrarne gått ut för att se på en ung fullblodshäst, som nyss kommit
från stuteriet. Plötsligt förnummo vi ett nödrop.
Jag störtade ned för trappan. Hästen var så vild, att ingen vågade
sig intill honom, mycket mindre sitta upp på hans rygg. De djerfvaste
ryttare stodo der förbluffade och handfallne med ängslan målad i
sina anleten. Med ett enda språng svängde jag mig upp i sadeln! Af
öfverraskning stod hästen alldeles stilla, och det lyckades snart min
öfverlägsna förmåga som ryttare, att göra honom fullkomligt spak och lydig.
För att lugna damerna sprängde jag genom fönstret in i salongen, der
jag red omkring flera hvarf, i skridt, i traf och i galopp. Till sist fick
han taga en sats upp på tébordet, och jag utförde der en mängd utsökt
vackra evolutioner, som tycktes roa sällskapet alldeles ofantligt. Djuret
lydde tygeln så väl, att icke så mycket som en enda kopp eller ett enda
glas gick i kras. Jag kom härigenom i stor gunst både hos damerna
och grefven, och den senare bad mig med sin vanliga förekommande
artighet hålla till godo med hästen, hvilken otvifvelaktigt skulle bära mig
till seger i kriget emot turkarne, som då på nytt brutit ut och som
skulle föras under grefve Münnichs öfverbefäl.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
