- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
469

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

älskar, en uppriktig och trogen bön. Den gamla, ning*
bepröfvade, som bjuder er sin välsignelse, hoppas jag
derigenom icke förminskar er lycka!»

»O, hvad jag är tacksam för den, min moderliga
vän!» utropade Agnes, i det hon omfamnade henne.

»Vågar den gamla ställa äfven ett ord till er, herr
general-auditor?*) återtog prostinnan. »Vågar jag tala»
vågar jag bedja, vågar jag handla, utan fruktan att
mitt bjertas välmening misstydes?»

1 den gamlas blick och åsyn låg något så cjjupt
allvarligt, något som nästan liknade en sierskas
hänförelse och styrka, så alt Crisman Lillie kände en
hemlig bäfvan genomila sitt inre. Han svarade: »Var
öf-verlygad att jag med den vördnad, jag så gerna vill
visa fru prostinnan att jag bär i mitt hjerta, skall
af-höra hvad fru prostinnan behagar yttra!»

Prostinnan tog grcfvinnau Annas hand och förde
henne fram till honom. »Så lofva då i detta
ögonblick, herr gencral-audilör Crisman Lillie, att denna
unga flicka skall blifva er belig, dyrbar och kar, som
den ädlaste doller! Lofva alt hennes rätt skall vara
er lika helig, som fröken Adas! Jag menar icke den
yttre rätten, den som gäller förmögeuhet och gods, ty
att den icke löper fara i en rättrådig mans hand, det
ar saker t, utan jag menar rätten till faderligt skygd,
till omvårdnad, till förtroende och ömhet — jag vet
att hon är värd detta!» *

General’auditöreu höjde sitt stolta hufvud, det
an-borna slräuga dragel framträdde kring hans läppar«
och han sade: »Tro mig, vördnadsvärda fru, jag har
noga besinnat de pligter jag gick all åtaga mig, då
jag anhöll hos grefvinnan Agnes om hennes hand!
Jag har betänkt hvad jag skulle blifva skyldig både

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free