Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosten stod som förstenad. »Är gamle g ref ven död?»
»Ja, han dog kort tåler prostens afresa från
Tofte-borg!»
»Således i går eftermiddag?»
»Ja! Han dog så hastigt, att jag icke hann komma
tillstädes i hans sista stund.»
»Fru grefvinna,» återtog prosten, »jag vet ieke, om
möjligtvis den underrättelse jag medförde verkat alltför
håftigt på grefven; men om så var händelsen, anser
jag mig oskyldig. Jag var då endast redskapet i
Försynens hand, och jag uppfyllde blott min pligt: jag
uppfyljde ett löfte, som jag gifvit en döende.»
»O Gud — jag har under vägen varit oroad af de
mest bekymrande aningar!»
»Fru grefvinnan har således gjort sig beredd på att
äfven bär mötas af sorgliga underrättelser?»
»Ha — hvad vill detta söga? Är det möjligt?
Lef-ver Evert icke mer?»
»Så är förhållandet, fru grefvinna! Medan jag
befann mig på hemresan från Tofteborg, afled grefve
Evert. Han slutade sitt lif i går afton!»
Grefvinnan nedsjönk på en stol och höljde sitt ansigte
med båda håbderna.
»Det är ett svårt slag, som träffat en dotters och en
systers bjerta. Gud allena, som slagit, kan också hela!»
Efter några ögonblicks öfverläggning reste sig
grefvinnan med återvunnen kraft. »Jag vill se honom!»
sade hon. »Om jag icke fick återse honom i lif vet, si
vill jag likväl åtminstone se hans stoft!»
»Jag skall följa fru grefvinnan!» sade prosten. »Tillåt
mig att bestyra om häst och ett annat åkdon: fru
grefvinnans1 skulle icke kunna komma fram på de
vägarna!» Han gick ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
