- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
187

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jo, ni är en vacker fågel, gamle Rahm!» begynte
hon, för alt,genast börja med förebråelser. »Hur kan
ni bära er så åt emot ert barn? Har ni icke pinat
och skrämt vettet ur henne redan, så vill ni väl göra
det. Hvad hade hon gjort för ondt i går, att ni skulle
så misshandla henne?»

»Hvar är flickan min, lilla fru?» afbröt henne gubben.

•Ja, hvar är hon? Här skötte vi om henne och
tvättade blodet af henne, och grefvinnan skänkte
henne kläder. Men hvart har hon tagit vägen i natt — kan
ni säga mig det? Hon har blifvit så uppskrämd af er,
att hon rymt, utan att veta hvart hon skulle taga sin
tillflykt.»

Den gamle Rahm tycktes i början förbluffad; men
snart hade den sluge gubben genomgått de senaste
tilldragelserna och sammanfattat dem. Han gjorde sina
slutsatser. »Sååf» utropade han — »hon är icke här?
. . . Nå nå, jag skall väl ta rätt på henne. . . . Gud
välsigne frun!»

»Ja sa,» inföll fru Wekström,som nu anade att
gubben visste reda på flickan, efter han icke tycktes
ängsligare, »ja så, ni vet då livar hon är? Jag skall
säga er, att jag har från grefvinnan både kläder och
andra gåfvor åt henne; men det är icke för mycket att
hon hemlar dem sjclf. Ni kan komma hit med henne,
gamle Rahm, så skall också ni få en måltid mat!»

Nu spelade den sluge gubbens ögon af illparighet:
han hade återkommit till sitt gamla, och tog för
af-gjordt att flickan, om hvars arrestering han
naturligtvis var alldeles okunnig, på förhand begifvit sig till
den utsatta mötesplatsen. »Tack, goda fru!» sade han«
»Men vet lilla frun, att nu ha vi nog af Munkeborg så
Unge. Om frun vill låta mig ta sakerna med, så är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free