- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
52

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i Grefviitnan önskade il veta, fcvilka familjer som
Itodde i gramskapet, och kyrkoherden oppgaf dess*.
Under tiden tycktes den gamle grefven försjunken 1 ty*
sta öfrerlåggningar Inom sig sjelf; ban dellog endast
med fä, likgiltiga anmärkningar i samtalet.

Slolligen inträdde Evert. Han var enkelt svårtkiädd,
men syntes tydligen besvärad af sin drågt; isynnerhet
led han af sina frackskört, livilka af hela den kke
heller i öfrigt fullkomligt passande klädningen voro
mest i vägen. På ett sällsamt sätt afslack det trotsiga
ansigtet mot den i öfrigt synbara förlägenheten. Everts
helsning var tafatt, och grcfvens uppsyn mulnade djupt,
då han med en nick besvarade bugningen.

Grefvinnan rodnade; men med beslutsamhet reste
hon sig, gick emot brodern och fattade hans hårda
hand i sin lilla fina, samt ledde honom fram till
divansbordet, der hon gaf honom en vink att taga plats
i en af fåtöljerna.

För att lätta det synbara tvång, som lade sig öfver
fadern och hans båda barn, återtog kyrkoherden, efter
en blick omkring sig, i det han vände sig till
grefvinnan, samtalet om grannarna.

Sedan grefven fltt tid att besinna sig, under det
äf-ven han yttrade ett och annat ord om grannskapet,
vftnde han sig, med ett uttryck så lugnt och likgiltigt
som om det varit riktadt till en helt fremmande
människa, till sin son och frågade, hvar han varit under
de tre sista åren.

»I Söderhafvet!» svarade Everf. Äfven han hade
hemtat sig från sin första förlägenhet; och hans
medfödda trots begynte intaga det ram, som en bftttre
uppfostran skulle lemnat åt belefvenheten. »I Söderhafvet,
mest på kusten af Borneo.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free