Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fremmande, som nalkats kanten af klippan, och
sprang upp. Äfven Anna såg sig bestört
omkring, och hennes sköna öga igenkände genast
riddarne, som helsat henne på vägen. Hon stod
upp för att gå bort, då de genast afsände
Petrus till henne, för att säga deras namn och
anhålla, att hon täcktes tillåta dem göra sin
ursäkt för det de stört hennes sköna sång. De
följde straxt efter sin budbärare, så att Anna
knappt, genom åsynen af den bekanta djeknen,
hann stilla sin oro öfver de fremmandes oförmodade
närvaro, inan de, artigt helsande, stodo
framför henne.
Gustaf Brahe tog ordet och framförde
ursäkterna med all den sirlighet och artighet,
som den tidens hofspråk någonsin förmådde
uttrycka. Han helsade henne från Drottningen,
hennes frände, och berättade, att den sköna Fröken
Anna, hennes styfdotter, den älskvärdaste
princessa i verlden, nu hade rest till Vestergöthland,
för att besöka och trösta Herr Hogenskild Bjelkes
husfru, den ädla Anna Sture, Grefvinna till
Vestervik och Stegeborg, som ännu bodde på
Leckö, fast det, tillika med hennes herres andra
förläningar, var indraget till kronan, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
