Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialisternas menniska - Menniskan i sin sanning, och sådan hon verkligen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tages i mycket starka doser. För öfrigt äro dessa
materialister, efter hvad man säger mig, i sitt enskilta
lif de hederligaste menniskor i verlden; också kan jag
inte föreställa mig annat, än att de inte mena det så
alldeles allvarsamt med sina egna läror, och att de roa
sig åt vår fasa. De äro inte så dåliga, som man skulle
tro af det väsen, de göra.
Menniskan i sin sanning, och sådan hon verkligen är.
Låtom oss mot denna vanställda, nedsmutsade, förfäade
menniska, låtom oss mot dessa materialisternas fiktioner
och dogmer sätta vetenskapens och trons verkliga
menniska, och för att bestämma hennes förhållande till det
djuriska, låtom oss, så kort som möjligt, framställa
hennes trefaldiga, kroppsliga, själiska och andliga natur.
Hon är genom sin lägre varelse lik djuren, med
hvilka hon har särskilt samma organer för
matsmältning, circulation och respiration. Men hennes kropp har
emellertid sina egna karakterer, hvilka stå i harmoni
med hennes andliga natur och som ställa henne uti en
särskilt ordning, på ett stort afstånd framför apornas
kropp. Menniskans ställning är vertikal, under det
apornas är sned och de andra fyrfotadjurens horizontal.
Af denna ställning beror bland annat, att menniskan har
inte mera såsom aporna fyra händer, utan två
plantigrada fötter, som uppbära hennes kropp, och två händer.
Vidare beherrskar hufvudskålen ansigtet, som hos apan
förlänger sig till en nos, och under hufvudskålen visar
hjernan en mycket betydligare volym än hos
Orang-Utangen, liksom mycket talrikare vindlingar. De yttre
sinnena, af hvilka hvart och ett särskilt är underlägset
åtskilliga djurs, utmärka sig genom sin fullkomliga
harmoni. Slutligen kommer menniskan till verlden så naken
och så svag, att hon rätt snart skulle omkomma, om inte
hennes föräldrar voro begåfvade med en ande, som
genom reflexion och förutseende supplerar naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
