Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 3. Reglor för helsans bevarande - 4. Om menniskans intellectuella förmögenheter - Inbildningskraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 242 o —
menniskan Lär på jorden tan vinna den
lycksalighet, hvilken hon eftersträfvat
Vi komme till den tredje frågan:
hvad blifver menniskan efter döden? En
fråga, som en eftertänksam menniska ic«
jke kan undgå att göra sig. Äfven den,
hvilken med den döende Cyrus kan
säga: jag har lefvat lycklig, ty jag har
njutit alla lifvets nöjen, som barn, som
yngling, som man och som gubbe;
äfven den kan icke afvärja den tanken;
hvad blifver för mig nu öfrigt af alla
dessa njutningar? Medför jag i grafven
intet annat, än blotta åtankan deraf? Och
torde hända icke ens denna? Hvarföre
bar jag då lefvat? — Den frågan, som
uppstod vid mitt inträde i lifvet: hvad
skall jag bar? denna fråga besvarades
ganska tydligt af naturens röst: du skall
vara lycklig. Men hvem afgör denna
\id slutet af min lefnadsbana för mig
lika så interessant^ fråga?
Likgilltig kan denna fråga och dess
besvarande visserligen icke vara för
någon , om ock tanken på en fullkomlig
förstöring för den fördomsfria forskaren
åcke hyser något förskräckande, och den
Tise derigenom icke föranledes att det
ringaste afvika ifrån moralitetens grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
