Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
att bli Medardus’ vän hade grusats. Han
behandlade mig med större likgiltighet och förakt än
någonsin och det enda närmande han tillät mig
bestod i att bjuda honom på cigarretter. Vidare
väntade jag mig svåra obehag vid fars hemkomst.
De uteblevo inte heller men mor klädde skott
för mig och jag slapp rätt lindrigt undan. Vad jag
däremot inte slapp undan, var prästen. Och honom
avskydde jag, så att jag knappt kunde vara i rum
med honom. Slutligen tog jag mod till mig och
bad far att få slippa. Men nej! Har du gett dig
i leken!
Nattvardsgång är väl inte någon lek! invände
mor. Ska Love behöva ha ett så obehagligt minne
av sin första nattvardsgång?
Far förblev obeveklig. Hade han åtminstone den
gången gått ifrån sina stränga principer, så hade
han räddat oss från någonting ohyggligt. Min avsky
för prästen delades av kamraterna. Vi hämnades
genom att gyckla med honom på alla upptänkliga
sätt. Mitt under lektionen blev han regelbundet
utkallad av sin hustru för att dricka kaffe. Då
släppte vi Barrabam lös och levde som vildar.
Engång möblerade vi om hela rummet. Prästen1
slogs och hotade med rektor. Det hjälpte inte.
Han hotade att inte släppa fram oss i kyrkan.
Medardus svarade: Då får pastorn inga pengar!
Prästens hustru bad honom att förlägga
lektionerna till skolan. Vi ropade i korus: Dit gå vi
inte! Här är så hemtrevligt!
Alla stojade och skojade, alla utom jag. Lusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
