Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
lag och rätt här i landet, men det finns också rätt
och lag. Förstår han, vad jag menar, så är det bra.
Naturligtvis förstod icke Gawenstein, vad
borgmästaren menade och naturligtvis var det just det,
borgmästaren åsyftade. Herr Gawenstein avstod
från att kasta gudmor Utter i fängelset. Hämnd
ville han dock ha och satte upp skynket med den
skymfliga skriften. Då inskred polisen, skynket togs
ned och Gawenstein fördes till vaktkontoret följd
av halva staden. Borgmästaren lät föra honom inför
sig och yttrade strängt:
Bad jag inte Gawenstein att vara försiktig? Nu
se vi oss nödda att ställa honom under åtal för
missfirmelse och förargelseväckande beteende. Det
blir en tråkig och dyrbar historia.
Gawenstein grät och släpptes av nåd. Han vågade
icke längre företaga sig något mot gudmor Utter.
Men varsnade han en flik av hennes blankslitna
kappa, stängde han butiken och rullade ned
fönstrets gardin. Kom hon oförhappandes över honom,
låste han in sig i gårdsrummet. Gudmor sökte
locka ut honom med skämt och med pock. Kunder
kommo. Var är herr Gawenstein? Vad gör han
därinne? I sin nöd ropade han:
Gå! Gå! Jag förrättar min andakt!
Och han hördes rabbla något på ett underligt
språk, som antogs vara hebreiska. Kanske
nedkallade han himmelens straff över gudmor Utter,
representanten för en kristlig människokärlek som
tog alltför liten hänsyn till världsliga förhållanden
och en sund affärsmoral.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
