Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 74. Vårt dagliga bröd gif oss i dag - 366. De tvenne riksdalrarna - 75. Förlåt oss våra skulder - 367. Sven och Eskils resa till Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRLÅT OSS VÅRA SKULDER.
549
honom. Vid emottagandet af detta ögonskenliga bevis
på Herrans trofasthet och hjelp i nödens stund, kände
Fenneberg sitt hjerta uppfyllas af blygsel, förundran
och glad tacksamhet.
75. Förlåt oss våra skulder.
S07. Sven oeh Eskils resa. till Jerusalem.
1 Kon. 19, 4. Elias gick bort i öknen en dagsresa och
kom derin och satte sig under ett enbärsträd och
bad, att hans själ måtte dö och sade: Det är nog.
Så tag nu, Herre! min själ. Jag är icke bättre än
mina fäder.
I tolfte århundradet, under Waldemar den stores
regering, lefde i Danmark tvenne bröder, af en
förnäm och ansedd slägt. Den ene, Eskil, var en tapper
krigare, men hade ett så hårdt och oböjligt sinnelag,
att han, drifven af onda lustar och begärelser, mer än
en gång utgjutit menniskoblod. Den andre, Sven,
biskop i Wiborg, mindre utmärkt för sin lysande börd,
än för helig vandel och christliga dygder, älskade
uppriktigt sin broder, ehuru dennes ogudaktiga lefverne
var honom en styggelse, och sökte ofta genom de
ömmaste förmaningar förmå honom att afstå från sina
syndiga företag. Allt hade dock hittills varit förspilld
möda, och då biskopen en dag gaf honom det rådet
att, beklädd med det heliga korstecknet, begifva sig
till Jerusalem, svarade han först ett bestämdt nej, men
besinnade sig snart och sade, att om Sven ville följa
honom, vore han ej obenägen att företaga resan. Knappt
hörde den fromme mannen, hvilken af faror och
besvärligheter icke ville låta afskräcka sig från det, som
kunde rädda hans brors själ, dessa ord, förr än han
med innerlig glädje gick Eskils önskan till mötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
