Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 74. Vårt dagliga bröd gif oss i dag - 369. Stilling och stenkolen - 361. Den fattige skräddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
FADER VÅR.
jag gick förbi er dörr," sade mannen, "föll det mig in,
att; det vore onödigt att längre lemna min skuld
obetald, och att ni möjligen kunde vara i behof af
penningar." Sedan Stilling uppgifvit sin fordran, erhöll
han 10 rdr, med hvilka stenkolen genast betalades.
361. JT»en fattige skräddaren,
Ps. 33, 16—19. Herrans öga ser uppå dem som frakta
Honom; de, som uppå hans godhet trösta, att Han
skall fria deras själ ifrån döden och föda dem i
hård tid.
En fattig skräddare, hvilken efter många lyckans
vexlingar ingått äktenskap, bosatte sig med sin hustru
i en för dem främmande stad; men som han der fick
liten eller iugen arbetsförtjenst, bortsmälte inom kort
de medförda penningarna, och de båda makarna sågo
sig snart blottade på det nödvändiga. Försvagad af
sjukdom och bekymmer, var hustrun på den tid, vi
här omtala, fästad vid sängen, deras lilla dotter satt
på tröskeln och gret af hunger, medan den bleke, icke
af arbete, utan af sorg och brist på föda, utmattade
fadren stod vid fönstret, blickande ut på det kolsvarta
mörkret, under det att regnet med häftighet slog emot
rutan, och i den hårdt profvade mannens hjerta ljödo
de orden: "Utan hjelp! utan räddning!" Kännande sig
något stärkt och uppmuntrad, sedan han med stilla
tårar anropat Honom, som föder foglarna under
himmelen och icke glömmer korpens efter föda skrikande
ungar, gjorde han sig den frågan hvarifrån bröd i den
mörka, stormiga natten möjligen skulle kunna komma?
För menniskor fanns intet råd; för Gud är ingenting
omöjligt. Just som skräddaren slutat sin bön, hördes
någon med famlande steg gå uppför den långa, mörka
trappan, leta efter dörrklinkan, öppna dörrn och stiga
in. Det var drängen från ett midt emot liggande
värdshus, som medförde den underrättelsen, att dit
ankommit en resande, hvilken ville hafva ett par benkläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
