Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Andra Artikeln - 56. Christi kors - 263. Den lätta bördan - 264. Korset på Alperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
BEN A POSTOLISKA BEKÄNNELSEN.
var den käre Frälsaren till mods, då Han, full af
blod och sår, måste till Golgatha bära sitt tunga
kors? Dock har Han af kärlek till arma syndare
och således äfven till mig, gjort det villigt och med
glädje. Så vill också jag gerna och utan klagan
bära min börda."
364. Korset på, Alperna.
Gal. 6, 14. Bort det, att jag skulle berömma mig af
något annat än af vår Herres Jesu Kristi kors,
genom hvilket verlden är mig korsfäst och jag
verlden.
"Mot slutet af år 1827," berättar en resande,
"skulle jag tillika med några vänner bestiga Alperna.
Sedan vi försett oss med vägvisare, mulåsnor och
hvad som mera erfordrades till resan, begåfvo vi oss
utaf, trots den sena årstiden, den regniga väderleken
och de många varningar, med hvilka man sökt afhålla
oss från det äfventyrliga företaget. Att dessa
varningar ej voro obefogade, derom öfvertygades vi snart
genom åsynen af de fruktansvärda afgrunderna, de
brusande strömmarna, samt genom stormens tjutande
i de höga furuträden; och vi började befara att dyrt
få umgälla vår oförvägna halsstarrighet. Ju högre
upp i bergen vi kommo, desto mer ökade sig farorna
och besvärligheterna; regnet blef mer och mer
snö-blandadt, och den smala gångstigen försvann slutligen
under ett tjockt snölager. Befinnande oss midt i en
hemsk ödemark, lupo vi fara, att hvarje ögonblick
nedstörta i de mest förskräckliga bråddjup. Blåsten
hade småningom lagt sig, och snön, som föll allt
tätare och tätare, hindrade oss att se mera än ett
par steg framför oss. Osäkra om kosan, stannade våra
vägvisare och rådslogo sins emellan, tilldess de omsider
erkände sig vara rådlösa. Den ene bifogade till och
med den underrättelsen, att vi, i händelse storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
