Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 52. Samvetet - 249. Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 Ben a postoliska bekännelsen.
249. Samvetsqval.
Rom. 2, 9. Bedröfvelse och ångest öfver hvar och en
menniskas själ, som bedrifver det onda.
Sjuttonde århundradet var för England en
bedröf-velsens tid. Partierna rasade med våld och mord mot
hvarandra, och ett inbördes krig utbredde öfver hela
landet sina fasor. Carl den Lste af Stuartska huset
blef 1641 afrättad, och den grymme, äregirige
Cromwell *) i hans ställe upphöjd till Stor-Brittaniens
be-herrskare. Yi vilja, till varning för unga och gamla,
här anföra ett exempel från den tiden på Guds
rättfärdiga domar i menniskans samvete.
Den aktningsvärde prestmannen Tom Eeading satt
en dag helt lugn och studerade i ett rum bredvid den
kyrka, i hvilken han brukade förkunna Guds råd om
menniskors frälsning. På en gång väcktes han ur
sina stilla betraktelser af ett ovanligt buller i kyrkan.
Han steg upp, öppnade dörren och blef i
halfmörk-ret varse en karl, hvilken, knäböjande vid altaret,
under de förfärligaste ångestrop, med knytnäfvarna
slog sig för bröst och panna, hvarefter han flera
gånger stötte hufvudet mot altarrunden, vildt utropande:
"blod för blod! lif för lif!" Inseende, att han hade
framför sig en genom samvetsqval till förtviflan och
vansinne bragt menniska, närmade sig Reading den
olycklige, vid hvars sida han såg en stor, jernbeslagen
koffert samt ett slags kloss eller block, som tycktes
vara af trä. Villrådig hvad som här vore att göra,
stod presten en stund stilla; men just som han repat
mod och i sitt hjerta beslutat att genom Evangelii
nådelöften söka trösta den förkrossade syndaren, såg
han denne taga träklossen under ena armen och, med
nästan öfvermensklig styrka, på axlarna upplyfta den
*) Ehuru detta omdöme öfver Protektorn iir del vanligaste,
följer ej deraf, att det iir det sannaste. Öfvers. Anm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
