Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 43. Girighet - 206. De dyrbara ädelstenarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
TIO GtTDS BUD.
206. I3e dyrbara ädelstenarna.
Syr. 31, 5. Den penningar älskar, han blifver ej utan
synd, och den förgängligt söker, han måste ock med
det förgås.
Ett rikt fruntimmer i Alexandria beherrskades i
hög grad af girighetsandan, och kunde aldrig förmås
att åt de fattiga meddela något af sitt öfverflöd. Eu
kristligt sinnad prest, som visste detta och mycket
oroades af hennes själstillstånd, berättade henne en dag
under ett besök, att hon för en jemförelsevis ringa
penning kunde få köpa några smaragder och hyacinter
(namnet på två slags ädla stenar). Om hon hade lust
inlåta sig i handeln, skulle han säga hvem som vore
egaren, och hon kunde vara säker, att hvar och en af
dessa stenar var värd den summa, hon skulle betala
för dem allesammans. I sin förtjusning knäföll den
arma menniskan för presten och besvor honom, att icke
låta någon annan gå henne i förväg. Hon gladde sig
mycket att på så sätt komma i tillfälle att gifva sin
systerdotter, som just skulle gifta sig, en passande
brud-gåfva. "Jag uppfyller gerna er önskan," svarade presten ;
"och i fall ni på förhand vill se stenarna, så kan ni
följa mig hem." — "Jag litar på er redlighet," svarade
hon, "och som det vore mig kärt att icke hafva med
egaren att göra, ber jag att få lemna er penningarna,
på det ni må vara god uppgöra saken." Den redlige
mannen tog emot penningarna; men i stället att köpa
ädla stenar, använde han dem till en under hans uppsigt
stående fattigförsörjning. Emellertid förgick den ena
dagen efter den andra, och fruntimret väntade med
otålighet att få se sina dyrbarheter. Hon skulle gerna
gjort några efterfrågningar, men fruktade att såra den
aktningsvärde mannen. Slutligen blef väntan henne för
lång, och då hon en dag i kyrkan råkade honom, kunde
hon ej afhålla sig att fråga, huru det gick med
ädelstenarna. "De inköptes samma dag ni gaf mig pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
