Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 31. Försonlighet - 157. De två krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKSONLIGHET.
209
31. Försonlighet.
157. De två, krigarne.
Matth. 5, 25. Du skall vara din trätobroder benägen
till vänskap snart, medan du ännu är med honom
på vägen; att din trätobroder antvardar dig ieke åt
domaren, och domaren antvardar dig åt tjenaren,
och du kastas i häktelse.
Då konung Wilhelm i England år 1695
belägrade belgiska fästningen Namur, hvilken af Ludvig
XIV blifvit intagen, uppstod mellan underofficern
Rikard och soldaten Valentin, hvilka båda tjente vid
det engelska regementet Hamilton, en oenighet, som
småningom öfvergick till bittert hat, och oaktadt
Valentin gjorde allt för att blidka Rikard, som var
hans närmaste förman, rönte han dagligen prof af dennes
förakt och hårdhet. Då de båda ovännerna en gång
tillsammans ryckte ut mot fransmännen, krossades
Rikards ben af en kula. Der låg han på jorden i ett
ömkligt tillstånd och väntade hvart ögonblick att
blifva trampad under hästfötterna. I sin nöd
tillro-pade han sin forne motståndare: "Valentin! kan du
bära på ditt samvete, att låta mig här omkomma?"
— Valentin glömde genast alla oförrätter och
skyndade till sin förmans hjelp. Midt i kulregnet bar
han honom på sina axlar till en höjd, der ban gjorde
sig all möda för att förbinda hans sår. Medan han
var dermed sysselsatt, träffade honom en fiendtlig
kula, som nedlade honom död på marken. Djupt rörd
vid denna syn, glömde Rikard sina sår, sprang upp,
kastade sig öfver det blodiga liket och ropade: "Va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
