Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 25. Gifmildhet mot fattiga - 129. Brödet och vattnet - 130. Johannes Falk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFMILDHET MOT FATTIGA.
169
öfverlemnade lian ynglingen alldeles oskadd åt hans
herre, hvilken på en gång blef mycket förvånad och
mycket glad. Den unge mannen berättade nu, huru
han, då strömmen bortförde honom, i ångsten fattat uti
grenen af ett tamarindträd och med detsamma strax
ofvanför vattenbrynet blifvit varse en rymlig bergshåla,
dit han tog sin tillflykt. Följande dagen, då han helt
sorgset betänkte att han sannolikt måste omkomma af
hunger, såg han ett träfat, med tjugu tunna brödkakor,
komma flytande emot honom, hvilket sedan för hvarje
dag| upprepades. Som ett namn varit intryckt på
kakorna, lät den öfver ynglingens berättelse förvånade
kalifen efterspana hvem som hette så, och sade, då
mannen var funnen: "Min vän! hvad menade du
egentligen med denna underliga frikostighet?" hvarpå den
oegennyttige gifvaren svarade med nyss anförda ord:
"Kasta ditt bröd i vattnet, så varder du det finnande
i längden."
ISO. Johannes Falk.
Job. 29, 12. Jag halp den fattige, som ropade, och den
faderlöse, som ingen hjelpare hade.
Johannes Falk föddes 1768 i Danzig, af ett fattigt,
men gudfruktigt handtverksfolk, som i tukt och
Herrans förmaning uppfostrade sina barn samt tidigt lärde
dem att med bön ocli sång prisa Herran. Johannes,
den äldste af 8 syskon, visade från sin späda barndom
stor vettgirighet, och det kostade mycket på honom,
då han af fadren togs ur skolan och insattes på
verkstaden. Kort derefter föll han omkull och afbröt
benet, hvilket blef honom en välkommen anledning att
åter öfverlemna sig åt sitt hjertas lust. Han klagade
icke öfver plågorna och gladdes så länge kuren,
hvilken för honom gerna fått räcka ändå längre, höll
honom vid sängen, alldenstund han under tiden hade
tillåtelse att sysselsätta sig med boken. Efter till-
Mau, Läsebok.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
