Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 19. Konung och öfverhet - 89. Fredrik VI af Danmark, folkets vän - 90. Sven Estridson och presten Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOJUrøG OCH ÖFVERHET.
109
ämnade uppstiga i vagnen, bad den trohjertade
bondhustrun att han än en gång ville ingå i huset ocli
till minne af sitt besök med krita skrifva sitt namn
på en bjelke. Hustrun menade väl, och den gamle
konungen vände tillbaka för att fullgöra hennes
begäran.
Då den älskade landsfadren låg på sitt yttersta,
och dödskylan redan infunnit sig, uppfyldes lians hjerta
ännu af ömma och menniskoälskande känslor. "Det är
kallt," sade han till de kringstående; "vi måste tänka
på ved åt de fattiga."
90. Sven Estrldson och presten Hven.
1. Cor. 1, 27. Men det som galet var för verlden, hafver
Gud utvalt, på det han skulle göra de visa till
skam; och det som svagt var för verlden, hafver Gud
utvalt, på det han skulle göra det till skam, som
starkt är.
Danske konungen, Sven Estridson, ville gerna
omkring sig se rättskaffens prester, och ehuru lian för
ingen del föraktade lärdom, gällde vandel och
tänkesätt mest i hans ögon. I synnerhet stod en man, vid
namn Sven, hvilken, innan han blef prest, innehaft
ett domareembete, särdeles väl hos konungen. Ehuru
Sven på modersmålet uttryckte sig med stor lätthet,
var han en klen latinare, en omständighet, hvilken af
hans embetsbröder, som icke kunde lida, att konungen
högre skattade hans rättrådighet och dygd, än all
deras lärdom och bildning, begagnades för att
förlöjliga honom. Då han en dag i konungens närvaro
höll gudstjenst och sjöng den då brukliga latinska
messan, bortraderade de ur handboken tvänne
bokstäfver, hvarigenom vår Sven blef narrad att i bönen
för konungen kalla honom Guds åsna (mulus) i stället
för Guds tjenare (famulus). Utan att betänka på
hvilket heligt rum de befunno sig, uppgåfvo de andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
