Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
bord af en fyrkantig form. Snickarens verksamhet
och det frambragta bordet äro väl med hvarandra
nödvändigt förbundna, men de äro icke alldeles
detsamma; och derföre kan det väl hända, att de två
hafva vissa former gemensamma — här t. ex. att de
begge äro i tiden — inen de hafva icke alla former
gemensamma — bordet har f. ex. en fyrkantig form,
men det har icke snickarens verksamhet. Frågaa är
då den, huruvida tiden kan vara att räkna till de
former, som icke alltid äro* gemensamma för
handlingen och hennes verkan. Det är bekant, att tiden
sjelf är en form, ett sätt att vara till. Hvarje form
eller sätt att vara till är en abstraktion och sålunda
någonting osjelfständigt, som alldeles icke kan bestå
för sig sjelft allena: detta gäller då äfven om tiden;
hon har verklighet, men hon har icke sin verklighet
genom sig sjelf, hon har den genom något annat.
Detta andra, genom hvilket tiden har sin verklighet,
är då naturligtvis något, som åstadkommer tidens
verklighet. Vi lemna här alldeles derhän, hvad detta
andra är — materialisten skulle förmodligen säga,
att det är materien eller någon vid materien bunden
kraft — men hvad det än är, så är det åtminstone
det, som åstadkommer tidens verklighet, den hon ju
onekligen har men icke har genom sig sjelf. Hvilken
är nu formen för detta åstadkommande? Månne
tiden? Nej det är omöjligt, att det, som först genom
ett förverkligande blir verkligt, skulle vara formen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
