Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han rodnade av glädje. Hon var intresserad, så
mycket var säkert. Hon hade inte helt och hållet
refuserat honom, hon hade sagt att åtskilligt av det han
läst upp var vackert, och det var den första
uppmuntran han någonsin fått av någon.
»Det vill jag», sade han livligt. »Och jag lovar er,
miss Morse, att ni inte skall behöva skämmas för mig.
Jag har kommit ett stycke framåt, men jag vet att jag
ännu har långt att gå, men jag skall göra det om jag
också skall krypa på händer och fötter.» Han höll upp
en bunt manuskript. »Här är ’Havslyrik’. När ni
kommer hem, skall jag skicka er dikterna att läsa vid
tillfälle. Och ni måste säga mig vad ni tycker om dem.
Vad jag framför allt behöver är kritik. Och jag ber er
vara uppriktig mot mig.»
»Det vill jag vara», lovade hon med en besvärad
känsla av att hon inte varit uppriktig mot honom i dag
och med ett tvivel om att hon kunde bli det nästa gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
