Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
och därtill hade makten att, om han så önskade, taga
henne ifrån dig.»
Då upprördes Herodes på nytt av en den häftigaste
harm. Det förhöll sig nämligen så med Herodes, att
han väl trodde alla människor om ont, men att han
alltid i sitt hjärta gjort ett undantag för Mariamne.
Ty hennes väsen fyllde honom med en undrande vörd-
nad, lik dens vilken träder in i en helgedom för att
tillbedja den gud han tror på och därvid överväldigas
av en bävande andakt. Och emedan han själv var
av en lastbar natur, hade han allramest vördat henne,
därför att omkring henne var liksom en strålglans av
renhet. Men då nu sådant berättades för honom som
tycktes yppa, att hon ingalunda vore bättre än andra
kvinnor, vilka fika efter beundran och trå efter kär-
leksäventyr, då uppfylldes han av ett raseri sådant
som ännu ingen sett hos honom.
Och Simeon, vilken hade sig ålagt att anklaga
drottningen, vart tillsagd att i sin anklagelse också
upptaga detta.
När nu Mariamne trädde in i den sal, där hennes
domare sutto församlade, förundrade sig alla över det
lugn hon röjde. Ty hennes hållning var rak, och hen-
nes blick var stolt, och hennes kinder behöllo sin färg.
Då steg Simeon fram och anklagade henne. Allra-
först därför att hon idkat trolldom och velat giva ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
