Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 83 –
vadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke
föraktandes. Stärker de trötta händer och
veder-qvicker de maktlösa knä, och säger till de
förtviflade hjertan: varer vid godt mod, frukter eder
intet. Ja han ropar ju: kommer till mig, J alle, som
arbeten och ären betungade och jag vill vederqvicka
eder och J skolen finna ro till edra själar. Pen der
törstar han komme, och den der vill, låge lifsens
vatten för intet! Gud var i Christo och försonte
verlden med sig sjelf och förebrådde dem intet deras
synder. Ja! Så älskade Gud verlden, att Han utgaf
sin enda Son, på det att hvar och en, som tror
på Honom, skall icke förgås, utan få evinnerligt
lif. Derföre var vid ett godt mod, min dotter,
dina synder förlåtas dig." Med strömmen af dessa
evangelii trösteord öfvergjöt han den arma synder^
skan — och hon uppstod såsom en ny menniska
ur detta bad; ögonen strålade af salig fröjd, ty hon
trodde. Efter vårens stormar och störtskurar kom
den ljufva sommaren med sitt higna väder och
jjtiil-da r.egn.
8,
Så fortsatte Adolphson sin verksamhet. I några
hjertan lågo väl vinterdrifvorøe qvar, utan Att
ku&-tia upptinas af vårsolens strålar; men i många
tycktes de smälta. Så hos G. och Rebecka, om hvilka
fastorn alltjemt hyste de bästa förhoppningar. Pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
