Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 51 –
hjelpte inga undanflykter. Han måste gripa verket
an; men hvar börja? hvar sluta? Benzelius,
"Wöl-dieke och andra hedersgubbar hade ett fjerdedels
sekel slumrat i godan ro på bokhyllan. Sjögrens
Lexicon hade för honom hunnit blifva en antiquitet,
och med grammatican hade han förnyat
bekantskapen blott 1111 syntaxen-, under det han förhörde sin
gosses lexor. Inga särdeles ljusa utsigter för en
pastorandus. Också baxnades ban vid hemkomsten
från W., när han vid lugnare sinne böljade tänka
på det Jöfle han gifvit svåger M. I första
häpen-helen skref han in till honom, att han något
förhastadt gifvit ett löfte, som han icke såg sig i stånd
all hålla; men (ill svar fick han både förebråelser
och uppmuntringar. Till en början hade denne
vidtalat en beskedlig Consistorialis att skrifva
The-serne, hvilka nu öfversändes alt fundera på; och i
händelse deruti fanns ett och annat, som larfvade
närmare upplysning, så kunde han komma in och
tala med författaren. Vidare hade han vidtalat
Biskopen om vicarius, och disputationskalaset ville
han sjelf bestå jemte argumenterna. Allt nog;
svågern hade i sin välmening gålt så långt, alt vår
goda Comminister omöjligen kunde blottställa honom
och sig sjelf genom ytterligare nekande. Han for
alltså in till staden, belastad i vagnen med
förnin-gar till svåger och syster, men äfven i hjertat med
bekymmer; ty nu börjades jemren, och jemmer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
