Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Hvad sadle han?* jjttg H hU 1§| g ........... WÉ|Hw|
„Han giak emot mig, med! de ordén: „Hvad önskar ni min
fru?" — „Jag går att intaga én plats vid grefvinnans sjufcSäng,
svarade jag". ..Elin böjde ned hufvudet oeh tegiVn Hiv
„Nå, han lät dig gå??
„Nej, han sade med allvar: „Det får ni icke“, dervid fat-
tade han om min hand för att hindra mig; men jag gjorde mig
lös och trädde hit inr utan att svara. —Ah! Stephana, nu börjar
hoppet att svika mig och sedan, i—• hvad skall det blifva af mig
sedan?"
„Mod, Elin, jag hoppas ju.‘‘ Stephana hade stigit upp och
smög fram till Elin. Läggande sin arm om hennes hals talade
hon i låg, hviskande ton.vid henne, och ju längre hon talade, ju
lugnare blef uttrycket i Elins ansigte.
Plötsligt utropade grefvihnan med ett uttryck äf smärta:
„Elina, mitt barn, hvar är du!"
„Här!" svarade en darrande stämma, och i nästa ögonblick
knäböjde en af de unga qvinnorna vid grefvinnans säng. — Den
andra höll sig dold bakom sänggardinen, och vi nedfälla ridån för
den scen som följde.
En vecka derefter jordadés grefvinnän Romarhjerta med all
den pomp och -ståt som tillhörde hennes rang: i det allmänna
berömd för sina stränga seder och sina ovanliga dygder; djupt
sörjd af sina barn, men föga saknad af sina fordna underhafvande.
Två månader derefter, i slutet af September, sutto Stephana
och Helfrid helt allena i salongen.
„Blir Elin länge borta?" frågade .Helfrid.
„Jag hoppas att hon skall komma tillbaka med Jacobo. Hon
ämnade endast uppehålla sig. ett par veckor, ty som du vet
följde hon endast mamsell Weishaupt till hufvudstaden för att der
säga henne ett slutligt farväl. Enligt bref från Jacobo lära vi när
som helst kunna vänta dem tillbaka, efter han och Elin ämna göra
ressällskap hit."
„Aldrig skall jag kunna förgäta den ömhet och omsorg, med
hvilken hon.hjelpte till att vårda mamma. Om hon och du varit
min mors egna barn hade ni icke kunnat visa henne mera kärlek."
Helfrid satt på en pall vid Stephänås fotter och lutade sitt
hufvud mot hennes knän, under det hon smekande strök hennes
ena hand.
„Ack, Helfrid, tala ej derom; tro mig, vi följde endast våra
hjertans kallelse."
„Men, Stephana, du .anar kanske icke i hvilken svår skuld vi
stå till Elin; huru många skäl hon har att icke älska oss, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
