Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Troberg sade, ty med hvarje fiber i sin själ lyssnade høn på
gref-vens och Zelmas ord.
Grefven hade slagit upp en bok som låg på det lilla bordet
bredvid Zelma.
„Det förlorade paradiset11, läste grefyen på titeln. „Är det ni,
min fru, som läser detta Miltons mästerstycke?" frågade han Zelma
och betraktade henne med samma glödande blickar som vid
hälsningen.
„Jag har läst den," svarade Zelma och såg upp till honom.
„Verkligen? — Då kan ni äfven bedömma huru olycklig den
är, som blifvit jagad ur paradiset?"!.;
„Nej, det kan jag icke, emedan jag aldrig varit der, och kan
således icke af erfarenhet uppskatta förlusten."
„Med ordet paradis innefatta vi de stunder af lycksalighet,
som fallit på vår lott här i lifvet, och ett dylikt ögonblick har väl
hvarje menniska upplefvat."
„Möjligt att så är, det vill jag icke bestrida, men en dylik
öfversvindlande sällhet, tror jag få, kunna erfara."
„Och ni har aldrig erfarit den?" Frågan gjordes med sänkt
röst.
„Aldrig.".
„Ni har således icke heller älskat?? I grefvens röst låg något
upprördt.
„Det är icke all kärlek som fører till paradiset."
„Och om så är, hvar skola vi söka felet? rMt Icke hos
kärleken, utan i vår egen inbillning, vår oförmåga att vara lyckliga,
eller rättare, att vilja vara det."
„Att kunna, att /åUvara det.?;. |
„Menniskan kan och får allt hvad hon vill, blott hon eger
vilja. — Om jag jagades ur paradiset i dag, så var säker att jag
återvänder till dess port i morgon, och så envist skulle jag vakta
vid den tillslutna dörren att den slutligen måste öppnas. I— Tror
ni, min fru, att jag aldrig skall slippa in?" Grefven lutade sig ned
och tillade med sänkt röst: „Skall ni evigt förjaga mig derifrån?
Vakta er, jag skulle kunna krossa mitt hufvud emot dess portar,
ifall ni ej öppnar dem.? ; ,
„De skola nog öppnas," sade Zelma med osäker röst, „men
icke af mig," tillade hon hviskande.
„Det vill säga: jag bör resa, utan att ens få medföra hoppet?"
,,Ja!“ Elin snarare anade än hörde detta ja. Grefven skiftade
färg och reste sig upp.
,,Det förflutna var således en lek?" sade han helt lågt.
Zelma teg.
„Jag bör då resa redan i afton?"Äfven nu teg Zelma.
Grefven fattade sin hatt och sade högt:
„Jag undrar hvart kapten och pappa tagit vägen?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
